Panikattack

Sen i onsdags, när jag fick reda på att de hittat en fläck på mitt skelett har jag haft ett tryck över bröstet. Jag har mått dåligt men försökt att vända på det. Stundtals har det funkat men det har alltid kommit tillbaka förr eller senare.

När jag gick i gymnasiet hade jag ätstörningar för att jag mådde dåligt. När jag mår dåligt slutar jag äta istället för att överäta. Sen i onsdags har jag haft svårt att få i mig mat. Jag känner igen känslan i kroppen, men har trots det tvingat i mig små, små portioner. Bättre det än inget.

Igår hade jag en helt fantastisk dag med Nathalie och hennes mamma. Att det skulle vända till kvällen hade jag inte en aning om.

Allt var okej fram till att jag och John skulle lägga oss. När jag lägger mig i sängen känner jag hur mitt hjärta börjar slå hårt och snabbt. Att andas blir helt plötsligt tungt och jag känner hur paniken börjar krypa i kroppen. Helvetes jävla skit. Inte nu. Jag tar tag i mitt täcke och går ut i vardagsrummet, sätter på meditationsmusik på telefonen och börjar dra 10 djupa andetag. Jag börjar bli nervös, jag hinner komma till det 9e andetaget innan jag känner att mitt hjärta börjar slå ”normala” slag och hittar tillbaka till sin plats i min kropp istället för att slå i panik utanför min kropp. Jag andas ut. Det hinner gå ca 5 min innan jag märker att något är på gång igen. Jag börjar skaka och mina fingrar domnar bort. Illamåendet sköljer över mig som en våg. Neeej, inte igen. Allt börjar om från början och jag sträcker mig efter mobilen och ringer sjukvårdsupplysningen. Jag vill bara veta att jag inte kommer dö. Jag vet att jag inte kan dö av en panikattack men jag måste bara få det bekräftat. Jag måste få höra henne säga det.

Kvinnan i luren bekräftar: nej, man kan inte dö av en panikattack. Jag får även telefonnummer till psykiatrin på St Görans och hon ber mig ringa dom.

Jag sätter mig upp och börjar gunga fram och tillbaka samtidigt som John håller om mig och tårarna rinner längst kinderna.

– Jag håller på och tappar det. Jag håller på och bli galen viskar jag.

Jag har lyckats finta bort attacken men mörkret som lagt sig över mitt bröst har jag inte kraften att slåss mot. Jag är så trött psykiskt. Vi bestämmer oss för att gå ut mitt i natten. Jag behöver få friskluft i mina lungor. Vi promenerar i tysthet. Jag kommer inte ihåg vad jag tänkte på. Jag var så ledsen. Jag har varit så stolt över att jag slutade med antidepressiva i våras. Men betyder det här att jag måste börja igen?

Jag är för svag för att fightas mot ångestattacker. Jag kan bråka med cancern alla dagar i veckan men ångest och depression, då lägger jag mig platt ner. Den styrkan besitter jag tyvärr inte. Jag har skrivit det tidigare här i bloggen: att gå in i väggen, psykisk ohälsa var tusen gånger värre för mig än att ha cancer 3 ggr. Jag är rädd och har en sjuk respekt för det.

Vid 2-3 i natt gick vi och la oss. Det tog någon timme till innan jag somnade. När jag vaknade idag hänger gårdagens känsla kvar i kroppen, över bröster. Absolut inte lika hårt men ändå där. Och det räcker för att jag ska börja dagen med att gråta igen. Nästa vecka på måndag ska jag träffa en läkare. Vi ska snacka om antidepressiva och om jag ska börja igen. Och på torsdag ska jag träffa min gamla psykolog som jag hade när jag gick in i väggen. Har även pratat med onkologen och hon sa att det är vanligt att få ångest och oro medans man utreder. I mitt fall om jag har aktiva metastaser i skelett.

En läkare har skrivit ut lugnande till mig så jag ska förbi apoteket och sedan ska jag äta lunch ute någonstans. Mycket viktigt att jag får i mig mat trots att jag inte är hungrig.

Om jag kunde få försvinna in i en bok för ett tag, det hade varit underbart. Men jag är för stirrig. Jag är överallt och ingenstans.

Shit vad jag är fucked up. Jag är helt trasig. Trodde jag skulle kunna hantera beskedet som jag fick i onsdags, men jag är heeelt sönder. Fan vad jag kommer känna mig dum om det visar sig att metastasen är död. Massa jävla drama och skit. Alltså va fan.

Jag är så trött på mig själv.

2 reaktioner på ”Panikattack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s